Sluta tala om "Nedsatt arbetsförmåga"

Det finns ett alldeles för stort fokus idag på begreppet ”Nedsatt arbetsförmåga” när man inom det svenska arbetsmarknadsområdet talar om arbete och personer med funkttionsnedsättning. Det är olyckligt och skadar mer än det gör nytta. Det stämplar människor negativt och befäster förutfattade meningar. Det förminskar förväntningar både hur andra tänker på en - och också hur man tänker på sig själv.

Begreppet "nedsatt arbetsförmåga" fanns också med när FN-kommittén våren 2014 lämnade sina rekommendationer till Sveriges regering. Kommittén rekommenderar Sverige att bedöma effekten av att termen ”personer med nedsatt arbetsförmåga eller begränsningar” används på arbetsmarknaden med hänvisning till personer med funktionsnedsättning och att ändra denna i enlighet med principen om icke-diskriminering.

Mot bakgrund av att många undersökningar, som bland annat tas upp i Lika Unikas rapport Se förmågan, visar på en utbredd diskriminering av arbetssökande med funktionsnedsättning är detta mycket angeläget. En tredjedel, 32 procent, svarade 2014 ja på åtminstone en diskrimineringsfråga jämfört med en femtedel, 21 procent, 2006, något som kan tyda på ökad diskriminering. 

Lika Unika välkomnar därför att regeringen i propositionen om ny funktionshinderpolitik aviserar ett uppdrag till Arbetsförmedlingen om att se över begreppet "nedsatt arbetsförmåga".

Lika Unika har lyft fram att ett stort antal personer med funktionsnedsättning upplever sig ha full arbetsförmåga och kan sköta sitt arbete som vem som helst annars. Ofta med rätt hjälpmedel och anpassningar på plats är det högst troligt att många med en funktionsnedsättning kan utföra sitt arbete väl så bra som den som inte har det.

Idag måste alla som söker stöd till arbetstekniska hjälpmedel via Arbetsförmedlingen själv anmäla att de har nedsatt arbetsförmåga, vilket är kränkande. Detta även om de med just rätt hjälpmedel och anpassningar har full arbetsförmåga i utförandet av sitt arbete. Arbetsförmedlingen såväl som det politiska systemet bör fasa ut begreppet ”nedsatt arbetsförmåga" och flytta fokus till att se möjligheter samt var och ens kraft och resurser.

Enligt Lika Unikas erfarenheter gör Arbetsförmedlingen sina arbetsförmågebedömningar utan att hjälpmedel kommer in i bilden. Förutsättningarna att få ett arbete borde vara bättre om arbetsförmågebedömningen gjordes med hänsyn till hur hjälpmedel kan kompensera på olika sätt. Då blir arbetsförmågebedömningen mer rättvis, och personen mer attraktiv på arbetsmarknaden. Att hjälpmedel till och med borde kunna medverka till att personer med funktionsnedsättning kan få en högre arbetsförmåga än andra är väl ett perspektiv som borde finnas med?

En viktig framgångsväg för jobb till personer med funktionsnedsättning vore om offentliga arbetsgivare som statens myndigheter, kommuner och landsting skulle bli verkliga förebilder att anställa. Tyvärr är man idag sämre än många privata företag när det gäller detta. Det är oacceptabelt i sig, men ännu mer orimligt eftersom FN-konventionen i artikel 27 slår fast ett åtagande att offentliga arbetsgivare ska gå före på området.

Lika viktigt är att både unga och vuxna inte själva tar begreppet för givet - utan att de vågar drömma, planera och jobba för att de ska få en arbete eller rent av våga byta arbetsplats och gå vidare i sin karriär,